Elli

Fan vad jag saknar Australien, pratade med mitt ex idag, förstår inte varför jag alltid ringer honom när jag är ensam.
Det slutar bara med att jag blir deprimerad över att jag är hemma.
Jag saknar honom som sjutton men samtidigt vet jag att jag inte kan bli tillsammans med honom igen eftersom han var en sådan idiot när vi var tillsammans.

Men samtidigt underbart att få tänka tillbaka på alla minnen, inte alla dagar var dåliga dagar.
Kommer ihåg när vi gick på zoo, åkte färjan och när vi gick ut på middagar och på V.I.P bio.
Eller dom kvällar vi bara låg i soffan och myste.
Det är dom minnerna jag vill återuppleva.

Jag berättade för honom att jag nog kommer bli kvar i Sverige i ungefär 1,5 år till kanske till och med 2 år.
Han blev så ledsen och ville att jag skulle komma tillbaka.
Han erbjöd sig till och med att betala för min utbildning i Sydney, bara jag kom ner nu på en gång..
Men jag fick honom att förstå att dt här är någonting jag måste få göra själv, i Sverige.
Så han kanske kommer upp kring påsk.
Det är lite blandade känslor till det, en del av mig vill dt så mycket, att få känna hans närhet igen, medans en annan del av mig bara vill slita mig loss och springa härifrån.
jag vet att om jag träffar honom igen nu så kommer jag dras tillbaka in i det som jag kämpar så hårt för nu att komma ur.

Jag saknar också alla mina kompisar down under.
Alla mina härliga jobbarkompisar och alla som jag mött under mina 2 år därnere.
Det är svårt vissa dagar. Ibland under jag vad fan jag gör här i Sverige.
Jag ser inte ens det som mitt hem.
Det här är mer som ett stopp på vägen på in resa tillbaka hem till Australien.

Men det är tur att jag har ett par riktigt bra kompisar här i Sverige så jag inte går under helt.
Tror inte jag skulle stannat kvar så länge om det inte var för dom och min familj som stöttar mig otroligt mycket i mina val.
Tack för att ni finns!